Jag och mina nattinlägg. Det här är den längsta rubriken jag har skrivit - EVER. Rubriken säger det mesta men; jag, Hanna och Jennifer var i Rålambshovsparken (Rålis; en stor park på Kungsholmen) idag... eller ja igår är det ju egentligen. I alla fall träffade vi en kille som var halvnorsk och som pratade både norska och svenska. Egentligen inget speciellt med det, killen använde det som raggningsknep och det funkade bra då han fick mycket uppmärksamhet.

   Nu har jag kommit hem och försöker egentligen sova och skickar iväg ett sms om att jag ska tömma huvet på skit och bli trött. Då, dum som jag är, börjar jag såklart tänka. Först tänker jag bara på mig, kvällen och livet i allmänhet sen kommer jag och tänka på norsken och jag kommer ihåg hur han lät. Man säger ju att norskar "sjunger" men det är mer som om de är i ett konstant målbrott. Ibland går de upp på väldigt ljusa och nästa skärande toner och då har jag två frågor: Hur fan låter en norsk som är i målbrottet?! Kommer de överhuvudtaget in i målbrottet och i så fall vad blir skillnaden?