Idag har jag varit hos min mormor som fyllde år. Jag har ingen aning om hur gammal hon blev, 60+ i alla fall. Hursomhelst, när jag satt där och käka en jävla massa sockerkaka så fick jag veta att min mormors far var journalist. Egentligen är det inget speciellt med det men det känns bra att man har någon i släkten (även om jag aldrig har träffat killen/mannen/gubben) som gillade att skriva. Resten i min släkt är hantverkare och definitivt inga pluggisar. Men de är sköna och det går heltklart att ha kul med dem!

   Jag gillar att klä saker i ord. Jag gillar att skriva och jag gillar att använda mig av ett korrekt och brett ordförråd. Inte bara för att jag har lärt mig att man kommer längre och blir uppskattad så utan också för att jag trivs med det. Sen är jag såklart tonåring och ingen robot så ibland använder jag mig av slang, jag säger saker som "attans" bara för att det är kul, "nyåras" istället för förra nyåret - bara för att det går fortare, jag kan säga "eyy" och ibland svär jag. Men i regel håller jag mig till ren och korrekt svenska. För sån är jag.
   Jag säger också "färst" och när jag Googlade det så så fick jag upp det här:

"Färst är en gammal svensk böjningsform som det senaste seklet fallit i glömska. I stället har mer eller mindre omständliga omskrivningar kommit i bruk, som "lägst antal", "det minsta antalet" etc. Färst är både kortare och smidigare, det är dessutom naturligare. Använd det!"

   Detta kommer inte från en säker källa men det känns bra att någon håller med!