Jag har då aldrig bloggat förut. Det har faktiskt aldrig slagit mig, sånt gör bara... jag vet inte sånna som vill synas? Nu var det min vän Jennifer som sa "vi kan ju skaffa en blogg Emma!" vi satt i hennes kök för några timmar sedan och hennes lillebror ville prompt ha en blogg. Så ja, nu sitter jag här, i sängen med lite för mycket energi och skriver. Jag har alltid haft lätt för att skriva, jag vet inte varför men det är sätt för mig att få ut mina tankar. Sortera dem och framförallt komma ihåg saker som man vill komma ihåg om 20 år.

   Jag har faktiskt skrivit dagbok sen jag var nio, i början var det nog mest för att det var en "modefluga" något alla flickor gjorde. Så när jag fyllde nio fick jag en dagbok av mina föräldrar, en tjock sak som det har funnits plats i tills nu. Den absolut sista sidan tänker jag spara till något riktigt viktigt, jag vet inte vad det är nu men det jag vet är att det måste vara något som jag direkt tänker "det är det här som ska få fylla min sista sida". Jag antar att det har rätt stort sentimentalt värde. Jag trodde inte att jag var sån.

   Jennifer har haft blogg förut så hon får vara ledaren! Jag tänker bara skriva det jag känner för. Låta fingrarna svepa över tangentbordet. Det roliga är, eller kanske det värsta är att jag inte ens läser bloggar. Jag har aldrig följt en blogg och jag vet inte vad standarden är men jag är rätt säker på att man ska hålla sig till korta checkiga inlägg. Ett par rader om mode, kanske om en fika-dejt och såklart så måste man visa att man går utanför dörren och har kul. Och går man inte utanför dörren så måste man ha en bortförklaring som att man är trött för att man var ute sååå länge igår och att det var sååå galet, eller så kan man skylla på standarden: jag är sjuk.

   Hej-hopp! Här kommer jag med mina fördomar, det här kommer skita sig innan det ens har börjat, puss.

 

 

 

Ps. till Jennifer, jag vet att du tycker att jag har dålig inställning nu men jag ska fan vara ärlig om jag ska ha den här bloggen!