Värmdö
Bara på Värmdö kan jag ligga flera timmar på samma ställe och höra vågorna skvalpa
Bara på Värmdö kan jag upptäcka något nytt 16 år senare
Bara på Värmdö kan jag njuta av en kvarts promenad ensam i regnet
Bara på Värmdö kan jag träffa en vän och prata i timmar trots myggor
Bara på Värmdö kan det kännas okej att offra sömnen för att få var ute lite till
Bara på Värmdö kan jag gå upp, i alla väder, efter fyra timmar sömn och åka och jobba
Och jag gör allt detta med ett leende på läpparna
För detta är Värmdö - och det är sommar
Detta beskriver min gårdag, detta var vad jag gjorde igår. Jag gick upp tidigt, gick och la mig sent och imorse gick jag upp ännu tidigare - och är fortfarande vaken. Det handlar inte så mycket om personerna jag var med. Även om de är underbara och det inte skulle varit detsamma utan dem så är det Stockholms skärgård, Värmdö, Sandö, Södernäs som är underbart. Här finns allt jag känner till - allt jag vet. Här finns mina minnen, min barndom mitt liv.
Vart än jag reser vet jag var jag har mitt hem
Och hjärtat slår och slår för Stockholms skärgård yeah
Där vita segel går ut över blåa hav
Till vind och måsars skrik, där ute föddes jag
Där ute föddes jag
Där ute föddes jag
Och hjärtat slår och slår för Stockholms skärgård yeah
Där vita segel går ut över blåa hav
Till vind och måsars skrik, där ute föddes jag
Där ute föddes jag
Där ute föddes jag
Värmdö har min dåtid, min nutid och förhoppningsvis min framtid. Om jag någon gång får barn så förtjänar de en lika underbar uppväxt som jag har fått. Kärlek till alla minnen, alla grannar, alla vänner, alla äventyr, alla kojor, alla nattdopp, alla pannkakor, alla bus, alla promenader, alla båtturer, alla utskällningar, alla kvällar med fiske, alla bråk, alla brasor, alla låtar, alla cykelturer, alla skrubbsår, alla filmkvällar, alla tårar, alla skrik och alla skratt.
Kärlek till min barndom, det formade mig till den jag är i dag.
En nostalgi som inte går att beskriva, jag citerar mig själv, de enda orden som passar är min egna:
"... jag har nostalgikänslor. Jag vill inte tillbaka men det känns som om jättemycket har förändrats. Även jag.
Jag säger inte heller att det var enklare då men jag har kollat igenom bilder och annat gammalt och nu tänker jag på alla människor jag har släppt. Och alla som släppt mig.
Jag vet inte, jag antar att det skrämmer mig att veta hur enkelt personer som har varit en så viktig del av mitt liv nu bara är borta.
Och jag tror att det är min förklaring av nostalgi, inte att man ligger med gråten i halsen och önskar att man var där man var för ett eller två år sen.
Jag har insett att redan som 16 åring har jag ett förflutet, en nutid och en framtid. Och jag kan bara anta att min framtid inte ens liknar min nutid eller min dåtid"
(2012-03-26)
Emma
Kommentarer
Trackback
