Le.

   Alla borde le mer, även jag. Jag är nog en person som ler mycket - ler, skrattar, fnittrar och ser allmänt lycklig ut. Men jag tror det har blivit mindre av det på senaste tiden. Jag ler och skrattar fortfarande när jag är och pratar med mina vänner och så. Men grejen är att när jag möter någon, eller ser någon och bara säger "hej" eller höjer handen lite så ler jag inte. Det rycker inte ens i mina mungipor.
   Då kan man undra; vad är det för stil? Vad skickar det för signaler? Egentligen borde man visa att man är glad att se personen. Att man är glad att man känner igen någon, visst man kanske inte pallar prata med dem men ett leende, hallå?! Så jag ska börja le mer. Jag ska verkligen visa att jag uppskattar personer som jag möter, personer som säger hej och de som ler tillbaka.
   Ett leende kan göra så otroligt mycket och jag vill vara den som skiner upp varje gång jag ser en vän. Dels för min egen skull, det är ju så skönt att ha en anledning att le och vara lycklig om än bara för en bråkdels sekund. Men framförallt vill jag vara den som får någon annan att le. För leenden smittar av sig och att le är någon av de skönaste känslorna som finns.
 
 
 

Emma
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

Sommartvåtusentolv

Det här är vår sommar-blogg under detta år, och om vi tycker att det är roligt så kanske vi fortsätter även nästa år. Se fram emot det ni! Den här bloggen kommer helt enkelt handla om vår sommar, våra liv och såklart våra vänner.

RSS 2.0