Jag var den som inte tyckte om Justin Bieber och den som tyckte att One Direction var överdrivet. Nu sitter jag här och kan inte förneka killarnas tallang, vem kan det? Jag sitter och lyssnar på 1D och tycker om det, det är illa, även för mig. Det är inget fel på dem, men jag vet inte. Jag vill väl inte vara som alla andra? Jag vill inte falla för massans musik eller bli manipulerad av dagens samhälle. Jag vill kunna säga att jag står för det jag tycker och att jag inte tycker det är okej med alla skönhetsideal, kroppskomplex och grupptryck. Men hur kan jag göra det om jag håller mig innanför normens alla ramar?

   Egentligen är det inte detta som stör mig - det är ju bara musik. Och det där med ideal och komplex, visst det är viktigt, men jag är tillräckligt säker i mig själv för att klara mig. Samtidigt som jag inte orkar bry mig och engagera mig en massa för andras skull. Egocentrisk som jag är så är det detta som stör mig: inget jag säger håller, jag ändrar på mig mig och ändrar min åsikt. Det är väl egentligen bra att kunna anpassa mig men jag jag vill inte se det positivt.

   Det kommer sluta med att jag bor på en gård i Skåne, i converse, byxdress, med en iPhone, macbook och störtkär i en kille som jag alltid sa att det "aldrig kommer hända, inte han - det är bara fel". Hahaha, vilken jävla syn det skulle vara! Men om det skulle göra mig lycklig så antar jag att det är okej. Så positiv kan jag i alla fall vara.